Kärlekens åldersgränser

Alla människor anser att det finns åldersgränser för kärlek, eller hur?

Jag avlyssnade två damer idag, lite äldre än jag själv, runt 50. De stod utanför affären och tänkte nog inte på att någon kunde höra dem.

Det verkade som om den ena var relativt nyskild och bodde själv för första gången i sitt liv och hon berättade för den andre om sitt nya liv. Båda barnen var nyss utflyttade, den andra hade flyttat samtidigt som hon, och hon hade bara sig själv att tänka på. Jag avundades henne lite för hon lät lycklig, inte konstlat glad och hysterisk. Men, hon hade skaffat sig ett problem. Problemet var en flört.

Problemet var inte flörten i sig, den var väldigt trevlig och gjorde henne glad, problemet var att hon hade brytt sig om att ta reda på fakta om föremålet för flörten! Hon visste att han var yngre än henne men det är inte alltid så lätt att bestämma någons ålder. Han jobbade i hennes snabbköp så hon stötte ju på honom med jämna mellanrum, fast det verkade inte som om de hade pratat något särskilt med varandra utan mest flörtat lite oskyldigt. Något i hans beteende hade gjort henne misstänksam och nyfiken som hon var så googlade hon honom. Hittade honom på Facebook och upptäckte att han var lika gammal som hennes äldste, sonen. Så, vad gör man då?

Hennes väninna såg väldigt chockad ut. Kul tyckte jag där jag satt och virkade och tittade åt ett helt annat håll, bara gluttade på dem lite. Hon hade funderat i några dagar och sen gått till honom och bett honom om ursäkt för sitt beteende. Hela grejen fick henne att känna sig som Mrs Stifler i American Pie, fast utan förförelsescenerna, och hon ville inte att han skulle känna sig äcklad när han fick reda på hur gammal hon var. Väninnan bara suckade och himlade med ögonen! Jag kunde inte längre låta bli att titta på dem för det var så spännande, och väninnan frågade henne om hon kunde handla i affären där han jobbade nu. Hon svarade att det var ganska jobbigt. Inte så mycket för hans skull för hon försökte att hålla sig ur vägen för honom utan mer för en av hans jobbarkompisar som tittade åt ett annat håll och skakade på huvudet när han såg henne. Vad han nu hade med saken att göra? Det värsta var ändå att hon saknade sin flört otroligt mycket, och blev alldeles mjuk i knäna när hon såg honom men hon kunde ju inte gärna ta tillbaka det hon sagt. Här blev hennes väninna lite orolig för henne och föreslog att de skulle fika och försvann ur mitt hörfält. Mycket synd!

Jag var nästan på väg efter dem och säga till henne att hon skulle ta kontakt med honom igen och förklara. Inget säger ju att de var tvungna att gifta sig och skaffa barn, eller att han tyckte hon var äcklig eller löjlig eller nåt annat för den delen bara för att hon var gammal nog att vara hans mamma. En sån chans till lite lycka kan man inte låta gå förbi, eller?

Så. Dessa åldersgränser för kärlek. Vem har bestämt dem? Varför funkar det för en man att skaffa sig en ny flickvän eller fru som är jämngammal med hans egen dotter, men det är helt otänkbart för en kvinna att göra likadant? Varför blir kärlek smutsigt när man blir äldre? Får inte kvinnor älska andra åldersgrupper än sin egen? En mycket äldre man = fadersfigur. En mycket yngre man = kärringsjuk. Varför inte bara se till sin egen lycka och skita i allt annat?

Jag hoppas det går bra för henne och att hon tar kontakt med sin flört igen. Lite kul måste man väl få ha även om man närmar sig 50? Eller?