Inspiration?

Jag har precis läst ett mycket intressant blogginlägg hos Stickigt humör, Gräsänkans helg, som får mig att än en gång fundera på hur litet vårt land är och hur dyrt allting är här.

Den sista tiden har jag tänkt en del på det där, hur annorlunda det är idag mot på 80-talet när det fanns mycket mer personal i butikerna och inom vården och vilken skillnad det var på servicen. Har det verkligen blivit så mycket dyrare med personalkostnader idag mot då att företag inte har råd att ha tillräckligt många anställda eller handlar det bara om ha-begär? Att få tillbaka så mycket som möjligt av varje investerad krona att det inte gör något om människor sliter ut sig fullständigt och aldrig kan leva ett normalt liv efter att ha drabbats av utmattningsdepression?

Många mönsterböcker och tidningar som finns i Sverige idag kommer någonannanstans ifrån, Ottobre är finsk, MbyM har lanserats i Danmark eller Norge innan vi fick chansen, Burda är tysk och bara översätts och likadant är det med många stick- och virkböcker, danskarna är bättre än vi på publicering trots att landet är mycket mindre.

Hur blev det så här? Vad hände med oss egentligen?

Var är den fina, svenska designen för stickade och virkade alster?

Släpp bloggarna loss - det är vår! ;)

Alla människor är musik

Har ni tänkt på det? Att de flesta, om inte alla, kan beskrivas med en låt eller en låttitel eller ett band? Att vi på nåt sätt har en musikalisk identitet?

Ta min gubbe t ex. När vi träffades för evigheter sedan var han The Boppers, (det låter jättelarvigt och jag skrattade en hel del när han berättade att han lyssnade på dem - för mig var det ett folkparksband från 80-talet...) men idag är han uppblandad med experimentell jazz och hysterisk King Crimson. Ingen attraktiv blandning i mina öron, jag föredrar The Boppers och rockabilly!!!! ;)

Många av mina vänner och kompisar är förknippade med någon speciell låt eller konsert vi varit på tillsammans och när jag lyssnar på olika sorters musik så tänker jag ofta på olika människor. Ganska spännande resor om hjärnan får som den vill! Undras om någon är Bright Eyes?

Jag fick en förfrågan häromdagen om jag kunde skriva sångtexter. Hur gör man då? Jag har ju massor av texter som ligger men kan jag verkligen ge bort dem? Är inte en sångtext något väldigt personligt som den som ska sjunga låten behöver kunna identifiera sig med på något sätt? Blir det inte fel när man tar någon annans ord i sin mun? Inte covers nu alltså, för de väljer man ju själv om man vill spela, utan nytt material som kommer från vem som helst? Eller ska jag i såna fall försöka skriva med denna människa som utgångspunkt och på nåt vis försöka tänka som hon eller han? Jättesvårt och än så länge har jag inte ens försökt. Det känns oäkta på nåt vis.

Gamla vänner och nya (k)liv

Jag sprang på en gammal god vän idag som jag inte har träffat på 4-5 år eller nåt. Sånt är alltid mycket trevligt och vi lyckades väl klara av det mest väsentliga på ca 20 min.... Fy vad man hinner prata om man verkligen vill!

I vilket fall som, så berättade hon att hon hade tagit tag i sitt liv och gjort några smärre förändringar - skilsmässa, flytt och ev nytt jobb på gång - för att på något vis känna att hon fortfarande befann sig mitt i livet och det lät så skönt när hon sa det.

Saker och ting behöver inte vara så dramatiska, ibland räcker det med att bara stanna upp och reflektera över tillvaron. Om man sen väljer att göra det ensam eller ej har mindre betydelse, det viktiga är nog bara att komma fram till ett svar eller en lösning. Jag önskar att alla vågade göra så där ibland. Tänka igenom sin nutid och framtid och någonstans stämma av med sig själv och sina drömmar.

Fast vad jag inte förstår är varför man sätter etikett på det, typ 40-års kris eller liknande. Måste det vara en kris för att man behöver förändring? Kan det inte bara vara sunt förnuft? Eller behöver vi kriser för att våga steget? Något att skylla på så man slipper långrandiga förklaringar? Så man slipper ursäkta sig inför andra?

Ägna några minuter åt att fundera på om det finns något att fundera på....

Kramar!