Igår var det 5 år sedan min mamma gick bort. Hon dog av ett brustet blodkärl i lungan och hostade sig bokstavligen till döds. Mycket hemskt men tydligen ett förlopp som går väldigt fort.
Jag saknar henne fortfarande så det gör ont och vissa dagar känns precis som det gjorde igår. Tröstlöst.
Idag är det en ny dag. Overklighetskänslan släpper nog aldrig helt men jag blir helare hela tiden. En inre tomhet kommer alltid att finnas i mig men efter hand som tiden går så blir det lättare att bära sorgen. Att minnas henne med glädje men också med sorg. Att minnas både de bra och de dåliga stunderna.
Jag älskade min mamma och jag gör det fortfarande. Och - förhoppningsvis - så ses vi på andra sidan så småningom. Då får vi ta igen det som vi missat sen den 6 juli 2006.
Så, om du inte vet vad du ska göra av din dag idag, stanna upp och tänk efter vad någon som du inte längre har nära dig skulle ha gjort. Gör det och känn ikväll när du går och lägger dig att du gjort något som gjort någon annan glad.
Carpe diem.
torsdag 7 juli 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar