Fattigdom...

Hörde ni diskussionerna om fattiga barn i Sverige igår? Och vad kriterierna var för att få kallas fattig?

En ensamstående med 1 barn som har ca 11000:- i månaden räknas som fattig, så också de som har försörjningsstöd från Socialen.

Jag räknade och räknade och konstaterade att våra barn nog alltid har räknats som fattigbarn. Det var saker som de fick stå över i skolan för att vi inte hade råd och jag inte ville låna pengar av mamma, kalas som fick ställas in för att det var en månad när pengarna inte räckte. Gympadojjor som inte var lämpliga för gymnastik men mycket billigare än märkesskorna i sportaffärerna. Varje skolresa föregicks av vridande och vändande och dålig sömn, men iväg kom de, jag kunde offra nåt istället.

Under de åren som jag och barnen levde singel hände det att middagen inte alltid räckte och jag som rökare fick stå över, ungarna växte ju och behövde det bättre. Och jag som alltid har haft dåligt samvete för allt jag inte kunnat ge ungarna.

Jag tror inte att det har gått någon nöd på dem egentligen, trots att vi aldrig varit längre utomlands än Köpenhamn eller aldrig haft någon fräsig lägenhet med nya möbler, de har fått kärlek i överflöd, men visst är det tråkigt när man trots arbeten och utbildningar inte kan komma längre upp än nästan fattigdom. Hur många jobb man än söker eller hur många 1000-tals kronor man har i studielån så blir det aldrig bättre än halvdant.

Jaja, grisar ska inte ha roligt. Och jag är ju svensk och det är kanske inte alltid en fördel.... Måndag idag eller?