Jag vill, jag vill, jag vill...

... fast jag vet inte riktigt vad... Kanske stanna upp i vardagen och njuta lite? Inte bara jaga en dröm som inte går att definiera eller gnälla över att saker o ting kunde varit annorlunda?

Om man tar sig tid att skriva två berättelser om sitt liv - en där man utgår från att glaset är halvfullt och en där det är halvtomt - så borde man kunna få ganska bra distans till sig själv, eller? För visst är det så, att man alltid kan önska sig något annat och sträva efter det samtidigt som man kan ha dåligt samvete för att det finns andra som har det sämre? (något jag aldrig riktigt har förstått faktiskt, varför jag ska må dåligt för att jag råkar vara född här av svenska föräldrar utan ett liv i krig och förtryck och fattigdom, och istället lägga pengar i bössor för att döva detta samvete så att jag kan inbilla mig att jag kan hjälpa förtryckta människor i resten av världen?)

Visst, mycket i livet kunde vara annorlunda, visst är det så, men är det man har verkligen så illa?

Idag försöker jag peppa mig själv! Det kommer några 100:- i a-kassa så jag kan fylla på lite i kylen, och jag ska njuta av varje krona jag handlar för, istället för att önska mig nya skor eller biobesök eller...

Ha en bra dag!